Om mindre än en timme, klockan 00.06 så är det precis 3 år sedan pappa lämnade oss. 3 år som har gått så fruktansvärt långsamt, där vissa dagar nästan slitit sönder en inifrån för att man längtat så mycket efter honom, eller fått en chans att göra något annorlunda. 3 år som samtidigt har gått så fort, som swichat förbi och man undrar hur tiden gått så fort. 3 år av oändlig sorg och saknad, som inte blivit mindre, kanske bara lite mindre akut (men ibland är det precis som då).