Såg att det är farsdag om några vec´kor, tror det vara andra helgen i november. Och jag blev så ledsen, för min första tanke var att jag måste köpa ett kort och snus och skynda mig att skicka ned till pappa så han hinner få det i tid och sedan kom jag på att han inte finns längre. Och vad som stör mig mest är att jag aldrig kommer kunna gå till den plats där jag vet att han finns. Och jag saknar honom så mycket. Och jag saknar farmor,nu är det 5 år sedan hon dog (eller är det 6 år?) Och just nu känns allt så hinmla hopplöst, vi är mitt i en försäljning för att köpa lägenheten men man får ingen info och ingenting, jag har ansökt om tjänstledighet längre för att jag vill verkligen inte tilllbaka till jobbet, då blir jag knäpp, Max csn pengar har inte än kommit så vi har typ ingenting alls hemma i kyl och frys, vi har lite kyckling som vi ska äta idag och vi har 400 g lövbiff som blir middag imorgon och sedan har vi en bit torsk. Massa skolarbeten och jag har kört fast i slutet på arbetet och vet inte hur jag ska få ihop det. Jag måste börja läsa på i ett anant ämne samt börja skriva på yttligare ett arbete. Känns som jag håller på att bli tokig. Vi kommer klara oss, inte så, men jag blir bara så less på att det alltid ska jävlas någongång och gärna då man inte riktigt orkar med det. Just nu vill jag bara glömma allt och sätta mig och gråta massor vid ett foto på pappa, för det är det vätsta, att han inte finns.