Igår hann jag säga hej till Leo och Max i trapphuset, jag kom hem och de gick ut, precis när jag kommer in genom dörren till lägenheten hör jag Leo skrika, igen och igen och igen ( och hundar kan verkligen skrika, och ett under att jag känner igen Leos röst), samtidigt ser jag att Max ringer på mobilen.
Leo har tydligen trampat på något, vad vet vi inte, han blödde lite och haltade rejält igår men mindre idag. Inga klor ser ut att vara skadade och han leker och busar, men vill gärna slicka mer än vanligt på benet, vid sporren.
Nu känns det som om det räcker med otur för lilla grisen <3
Vi träffade en specialist som rakade bort pälsen kring den spruckna knölen, hon tog prover och skrev ut en rejäl antibiotikakur samt någon salva. Hon trodde det var något i kroppen som reagerade och gjorde att hårsäckar och talgkörtlar gått bananas.
Någon dag senare hade Leo så ont att han knappt kunde gå, knölar under trampdynorna och tror att någon knöl sprack, så jag ringde dom och en kvart senare kunde jag gå in på Apoteket och hämta ut en cortisonkur. 5 timmar efter första cortisontabletten var han uppe och gick och någon dag senare gjorde han små skutt!
Hans knölar har gått ned och såret har läkt, pälsen som var rakad har börjat växa ut och han är pigg och glad, busig och beter sig inte alls som en 9 år gammal hund <3
Efter samtal med veterinären idag så kommer Leo inte att opereras på måndag, de anser inte att han är en toppkandidat att söva, så han ska få träffa en hudspecialist och se om vi kan behandla på annat sätt.
Mitt lilla älsklingshjärta <3
